Aagh, fortfarande gör det asont i vaden när jag springer. Jag trodde i det här inlägget att smärtan berodde på sträckningen som uppstår när man sätter i framfoten, men kom senare på att den största sträckningen faktiskt kommer i slutet på steget, då vinkeln mellan fot och smalben är som minst. Det är ju i ytterområdet av fotledens rörelseomfång. Om man dessutom spänner sig lite för mycket där ... ja det borde leda till ganska mycket påfrestning. Sist testade jag att verkligen slappna av i vaden allt vad jag kunde, och framför allt i slutet på steget. Jag förstod verkligen att jag hade spänt mig där, för om man slappnar av i vaden där så faller man verkligen handlöst framåt. Men det är ju en bra sak, alla som lär ut barfotalöpning säger ju att man ska låta sig falla framåt och låta fötterna fånga upp kroppen mjukt. Nu förstår jag också varför man ska öva på att hoppa från parkbänkar och landa på framfötterna. Jag trodde länge att det var något subtilt över det här som man kanske skulle tänka snarare än känna rent fysiskt. Men nej, om man verkligen slappnar av i vaderna så faller man verkligen framåt! Det gäller att våga falla och lita på att kroppen kommer att ta emot smällen och ta upp energin från kollisionen. Lättare sagt än gjort, men om man verkligen fokuserar på att slappna av just vaden, så går det. Jag har hunnit testa två gånger nu och har mycket mindre ont.
Jag har också införskaffat nya badskor - mina gamla trotjänare börjar ge upp efter snart ett års löpning. Inte så illa presterat av ett par skor som är gjorda för att stå stilla på en surfingbräda två månader om året. Nyförvärvet är av märket Rucanor och verkar vara lite av en favorit bland barfotalöpare. Vi får väl se. Här ska slitas gummi.
För övrigt googlade jag "barfotaskor" i ett obevakat ögonblick och förälskade mig genast i ett par skor från Vivo. Vill ha! Tyvärr verkar enda butiken i Sverige som säljer dem ligga i Umeå, och de har bara storlek 42 och 45. Jag har 44. Får väl ta och beställa tre storlekar och returnera två, men det känns meckigt och ospontant. Jag är väl gammaldags, men jag gillar att gå in i en butik och få veta att vad jag än köper så har i alla fall en som arbetar med skor varit med och valt ut rätt storlek åt mig.
Jag har också införskaffat nya badskor - mina gamla trotjänare börjar ge upp efter snart ett års löpning. Inte så illa presterat av ett par skor som är gjorda för att stå stilla på en surfingbräda två månader om året. Nyförvärvet är av märket Rucanor och verkar vara lite av en favorit bland barfotalöpare. Vi får väl se. Här ska slitas gummi.
För övrigt googlade jag "barfotaskor" i ett obevakat ögonblick och förälskade mig genast i ett par skor från Vivo. Vill ha! Tyvärr verkar enda butiken i Sverige som säljer dem ligga i Umeå, och de har bara storlek 42 och 45. Jag har 44. Får väl ta och beställa tre storlekar och returnera två, men det känns meckigt och ospontant. Jag är väl gammaldags, men jag gillar att gå in i en butik och få veta att vad jag än köper så har i alla fall en som arbetar med skor varit med och valt ut rätt storlek åt mig.
 |
| Snygga barfotaskor - kompletta med turnups. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar